Vart tog jag vägen?

Hon är förbannad när hon blir kallad för invandrare, sade hon…hon föredrar att bli kallad för EU-invandrare!
Vem? Carl Bildts fru. Hon som avstår från att lära sig svenska, sin egen mans språk! Och som bara pratar engelska och sitt eget, såklart, italienska. Hon med den där näsan… ni vet! Pinocchio-näsan!

Vet ni vad hon heter? Skitsamma föresten! Vad hon än heter så har hon Bildt-namnet klistrat på slutet. Och utan det namnet skulle både hon och hennes ostar (hon importerar sådana) vara okända skit här i Sverige!

Det sade jag en gång till Svenskt Näringslivs ordförande, innan Michael Treschow blev ordföranden där. Jag minns inte namnet på den gubben.
Jag pratade om mitt företag, också inom gastronomi, och han jämförde det med hennes.
Anna Maria Corazza Bildts företag!
”Jaså, tycker du det? Men försökt du också med Göran då…” föreslog gubben från Svenskt Näringsliv.
Göran Persson var inte kär den tiden…I varje fall inte gift med Anitra än...

Men tillbaka till EU-kategorin!
Jag är inte svenska. Det är ett kristallklart faktum och det vet varenda kotte i detta land.
Och jag gör inte som många som tjatar och skriker om att de är svenskar bara för att de lever här! Mitt namn och mitt språk skulle i så fall avslöjar mig!
Däremot skulle jag gärna vilja veta mycket om Sverige och svenskar och även umgås med svenskar som jag, utan tvekan, uppskattar och gillar!

Men jag räknas inte längre som invandrare heller, något som jag tidigare gjorde och därmed visste vilken kategori jag tillhörde i!
När man pratar om invandrare idag så menar man irakier, iranier, kurder osv… och där försvann jag någonstans! Jag vet inte vart jag tog vägen!

Kan EU-invandrare, som Pinocchio-näsiga påstår sig vilja höra till, ändå vara en bra definition?Men i så fall när ska den definitionen förankras för att jag ska känna tryggheten att tillhöra i en fack? För jag känner att vikten att tillhöra någonstans är stor!

Alltså, Svenskar, Invandrare och EU-invandrare!

Hur låter det?