Ja, det där med pressfrihet är bara skitsnack, ursäkta språket, inte bara i Ryssland utan överallt!
… och att behöva ursäkta sig för språket visar tydligt att denna frihet saknas!
Själv känner jag mig kluven i den frågan!
Vad är det vi får säga eller skriva och vad inte? Många grejer som jag känt kunde sägas eller skrivas tyckte inte andra det! Och vise versa!
Hur mäts friheten och vem mäter den för att fastställa den?
Vad journalisten Anna Politkovskaja kritiserade i Ryssland och hur hon uppfattades, vem gynnades av hennes kritik och vem missgynnades, samt många andra faktorer spelar avgörande roll i den omskrivna mordstoryn! Men hur mycket vet vi nyhetskonsumenter? Och hur ska vi kunna veta hela storyn för att själva få en uppfattning om vad som egentligen hände?
Men, oavsett om det var Kreml – Putin som ligger bakom mordet eller någon annan långt ifrån Kreml, saken är det att den oskrivna och prisade yttrandefriheten är bara skitsnack. Frihet att utrycka sig finns ingen! Ju, för små bagateller finns det frihet men för genomslagskraftiga och tunga ämnen, glöm det...
Varför läser vi inte om att de högst uppsatta religionsrepresentanter borde förbjudas, ja till och med även hängas? Varför skriver ingen att just dessa paranoiker gör skadan genom att fanatisera sina svaga och hjälplösa, sina blinda och icke självtänkande följare, till att de till och med blir självmordsmartyrer. I religionens namn?
Häromdagen fick jag förslag av en turkisk tidning, baserad i Sverige, att skriva en artikel för den. Turkar och greker har ju en lång historia bakom sig, i synnerhet ganska infekterad sådan…
Och jag sade att jag iså fall skulle skriva en text om massakern på sammanlagt 700 000 greker (pontier) i Turkiets norra del som ägde rum på 1910-talet, en händelse som Turkiet avstår från att erkänna.
Då lyfte tidningsredaktören sin hand mot halsen och med ett leende menade han ”vill du att vi båda blir halshuggna?”
Ja, det kallar jag för frihet! Både för mig som skribent och för honom som medieredaktör…
