Otroligt! Jag och Marcus Wallenberg på samma DN- familjesida? För drygt två år sedan var jag på samma sida som han är idag, den 14 oktober 2006. Alltså DN gratulerar oss båda när vi fyller 50 år! Må vi leva länge… och snart även samarbeta.
Jodå, jag och han ska samarbeta, snart.
När jag för första gången (och enda) mött honom var det för cirka två år sedan. Det var en marknads - och analytikerdag för Wallenbergs familjkoncern… vad det nu innebär. Bankers, analytiker, ekonomer, ekonomijournalister, sådana höjdare var närvarande. Jag fick reda på det och gick dit bara för att träffa honom. Men stannande där hela dagen och lyssnade på alla som redovisade sitt. Förutom att ämnen de pratade om var för mig svårbegripliga då, med okända facktermer och sånt, så var allting på engelska också… Vilket gjorde saken ännu värre och ännu obegriplig!
Men i alla fall, på morgonen när jag kom in och höll på att registrera mig kom han, Marcus, strax bakom mig! Med en hastig bakåtvändning såg jag honom och fick först panik….panik... panik! Faaan så nära Sveriges GUD!!! WOW! Men vad fan säger man nu, när han dessutom tar min hand för att välkomna mig?
”Men HEJ” sade jag, trots allt, på mitt grekiska kvinnliga sätt…! ”Tackar –tackar” sade jag också - man måste ju tacka för välkomnandet.
Inte visste han vem jag var! Inte hade han någon aning om vem han välkomnade med sin handskakning! Men han måste visa sitt bästa. Jag kunde ha varit en banker som kanske skulle underkänna något! En analytiker som kanske skulle kugga deras redovisade bolag… inte vet jag! Kankse någon viktig person från utlandet...
Det enda han säkerligen visste om var att jag absolut inte var en ekonomijournalist, för dessa känner han mycket väl.
Så dumt av mig att inte låta honom plågas länge av gissandet…
”Jag korresponderar för utländsk press - för Greklands, och vill så gärna träffa dig. Ja, varför inte även ta en lunch tillsammans…” tillade jag som om att Wallenbergarna äter sina luncher med vem som helst…
…fortsättning följer senare.
Peace ;-)
