Jag har svårt att svälja att så många händelser faller in samtidigt!
En turk får nobelpriset, Turkiet gör desperata försök att komma med i EU, Frankrike stiftar lag om att förbjuda förnekelsen på armeniernas massmord. Och att denna lag stiftas just samma dag som nobelpriset tilldelas? Nej, det går bara inte att utan ifrågasättande svälja dessa sammanträffanden!
1-Pamuk en så ovanligt ung författare och relativt okänt, även bland sina landsmän, får Nobelpriset i år!
2- Just han vågade sticka ut med turkarnas gamla fläckar i historien! En miljon armenier mördades. Successivt och metodiskt mördades, och slängdes till havet, ytterligare 700000 greker – pontier. Enligt historieböckerna. Och att denna händelse ännu inte uppdagats är för mig ett mysterium…
3- Armeniernas skrik om upprättelse fick äntligen gehör och fick fransmännen att stifta lag att föbjuda förnekelsen. Därmed blir turkarnas grymheter på 1910-talet mer och mer synliga.
Och egentligen har Pamuk, med sina avslöjanden, gjort en stor tjänst åt turkarna som borde hylla honom för det!
För någon måste börja komma fram med det och vanliga turkar skulle aldrig klara av det! Antingen för att de är blinda för nationalism och förnekar detta, eller saknar kunskap, eller så är de rädda för repressalier…
Samtidigt har turkarna blivit välförstådda med att för att komma med i EU så måste de först klarna upp sina gamla förfäders hjärtlösa handlingar.
En förskoning är exakt vad Turkiet behöver just nu, om de verkligen vill vara med familjen EU!
”Vi vill bara höra en liten pardon”, sade Greklands största stand-up komikern Harry Klynn. Mer kan man egentligen inte begära efter så många år!
Så, nu är det turkarnas tur att känna obehag så länge de inte kommer fram med alla erkännanden!
Så är det med det! Man bör rentvå sig genom att betala sina förfäders (historiska) skulder!
Pardon and then Peace ;-)
