Saddam eller Min bonde?

Jag vet inte om jag ska skriva om Saddam Hussein, stakarn, som egentligen fick den bästa straffen. Att dö ögonblickligen är, faktiskt, den bästa straffen…
Honom skriver ju hela världen om nu! Dessutom har jag skrivit om honom i min grekiska blogg och eftersom många av mina läsare kan både grekiska och svenska, så tänker jag skippa det på svenska…

Istället ska jag skriva om det som hänt mig igår!

Hela dagen, igår, kände jag en underlig glädje! Att något kul och gulligt skulle hända mig. Något annorlunda! Något nytt!
Mest därför gick jag ut, på stan, för att se det, känna det, höra det, utmana det… men ingenting hänt!


På vägen hem, strax innan jag kom hem, såg jag min ANDRA BONDE!!!
Markus!
Den lilla blonda och gulliga, som inte lyckades få en fru i TV4:s ”bonde söker fru” serien, stod vid T-banans spärr! Och väntade på någon!

”Vad gör DU här” frågade jag helt förvånad!
”Jag ska fira nyår här… tänkte jag”, svarade han…
”Men mänska, från hela Sverige valde du mina trakter” fortsatt jag och berättade om min bonde! Läs om mig och "min" bonde Per Martin!
Jga berättade om att jag var den första av alla som var hemma hos honom.
Om att jag ringde till honom samma dag som TV4 presenterade alla bönder… och om att jag, dessutom, sov hos honom…;-)

”Men varför valde du inte mig att ringa till, då”, utbrast den 25årige Marcus glatt med sin fråga…
TÄNK att jag inte kom på att fråga om han hade valt mig till sin fru ;-)

Men varför skriver jag detta?

Ju, för att jag är väldigt nyfiken!
Jag undrar om detta samanträffande kan spela någon roll för mig...
Om det kan ge en förklaring eller ett svar på mina otroligt glada tankar och barnsligt gulliga känslor igår!

Who knows? Tiden får visa…jag älskar ju tokiga utmaningar!

(Min bonde Per Martin lagar mat åt oss, och hans lilla söta dotter, vars namn är bortglömt, är glad över mitt besök)

Pingat på intressant.se

Kamprad min ”älskling”!

”Överstebokhållare, eller vad det heter på fint språk…”, sade min ”älskling” Ingvar Kamprad, när han häromdagen redogjorde IKEA:s inkomster, vinster, skatter osv. det skriver Pia Gripenberg på DN, idag!

Jag har skrivit tidigare om snygginarna i näringslivet. Men min ”älskling”, inom svenskt näringsliv, är inte den snygge kvinnotjusaren Christer Gardell eller den stillige, numer rödhårige, Carl-Henric Svanberg och inte heller den gode Markus Wallenberg, utan självaste Ingvar Kamprad!

Ni ser, det är inte utseendet eller åldern som tilldrar mig! Inte heller pengarna, om ni kanske trodde det, utan den där ”självgjord - selfmade” filosofin! Det är det som fascinerar och tilltalar mig! Och även påminner mig om mig själv…

Ordet han valde i sin redovisning, under sitt jultal i Älmhult, där han föddes, ”överstebokhållare ” passar inte alls facktermerna!
Men det skiter han fullständigt i. Han uttalar sig som han känner för och alla fattar ändå vad han menar!
Det är så jag också gör därför kan jag dra likheter mellan mig och honom!

Att han gjorde som hans magkänsla ville och inte som ”räknenissarna” ville när de, nyligen, ville avråda honom från att öppna IKEA i Haparanda, är också sånt jag kan identifierar mig med!

Jag gör också som min magkänsla säger och inte som omgivningen tillåter mig eller avråder mig från!

Därför ”älskar” jag honom…
Ni ser, jag använder ordet älska för att jag vill det! Skulle jag lyssna på omgivningen så skulle de säga: nej, så säger man inte…i Sverige!
Men jag säger det! Och jag vet att alla fattar vad jag menar - att jag inte är kär i honom utan att jag beundrar honom, jag inspireras av honom, jag exemplifieras av honom… för mig är sånt också en kärlek!

Amen!

(bilden är tagen härifrån)

-Detta inlägg är registrerat här http://intressant.se/intressant

Sakta i backarna, grabben!

Take it easy Niklas Wykman!
Du har knappt hunnit bli MUF:s (moderat ungdoms förbund) ordförande, du ska inte komma nu och vilja lära oss att eländet i diktatur- och fattiga länder ska elimineras genom att använda våld!
Att vi med våld ska avväpna rebeller och sätta av diktatorer som härskar därborta!

Ta det lugnt grabben!
Våld medför våld och det borde du ha sett, minst i det Bush gjort och gör i Irak!

Du ska inte heller komma nu och vilja predika att eftersom en journalist har mördats i Ryssland ska det innebära att Ryssland utgör en fara för Sverige! Och att Sveriges militära krafter bör utrustas!

I helsike heller!
Visar du ut dina taggar visar de också sina! Först då är de vassa! Mycket vassare än dina, grabben lilla!

Sakta i backarna du! Lär dig mer om verkliga livet först. Du är för ung för att komma med sådana predikan!
Framför allt har du fått en alltför fridfull uppväx, i ett alltför fridfullt land, och därmed kan du aldrig veta vad militärt våld innebär!

Tiden du lagt ner för att skriva den långa debattartikeln i DN, idag, kunde du använda för att läsa om hur diktaturisk och hatisk attityd frodas av tunga försvarsmakter!


Jag håller med om att prestation, mer ansträngning och hårdare arbete bör belönas mer! Jag håller också med om att skattesystemet sätter spärr för människans drömmar! Likaså för verk och myndigheter som bör avskaffas, eftersom det är bara de som arbetar där som blir träffade, men att utrusta något som skapar krigiska ambitioner och tillfredställelser, NEJ!

Bättre kan du Niklas, som till och med varit min chef på Teleperformance…

(Du kanske gillar kanonerna i bilden ”bilden är från Åland” men jag, Percy Barnevik, Muhammad Yunus, mm. föredrar att eliminera fattigomen på ett fridfullt sätt - genom att lära de starta företag och lära de att hjälpa sig själva)

Lycka till!

(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)

Missar är också framgång!

Jag blir alltid arg när jag läser något, i dags - eller veckotidningar, som jag själv tänkt på och ville skiva om!
Det var ungefär så jag stimulerades för att börja skriva.
Metros kolumner, som jag läste varje morgon på väg till Securitas-jobbet, fick mig att blir röd av förargelse…så småningom började jag själv skriva likadana texter som metrotidningen, i Aten, blev stormförtjust i och började köpa dem..

Idag läste jag en text i tidningen Företagaren som ges ut av organisationen Företagarna, där jag blad annat läst om Percy Barneviks jättelika projekt att hjälpa fattiga kvinnor, i fattiga länder, att hjälpa sig själva genom att lära sig starta företag!

En text som imponerade mig där var att man inte ska skämmas för sina misslyckanden!

Nej, det var exakt texten som imponerade mig, för jag visste redan att även misslyckanden lämnar efter sig erfarenheter. Själv har jag ett antal sådana bakom mig och är stolt över det!
Man ska inte bara se fram emot att lyckas, för då är det ännu svårare att ta steget ut! Risktagandet innebär, visserligen, att man önskar sig att lyckas men även ett eventuellt misslyckande bör räknas med.
Hur man än gör med sina försök, lyckas eller misslyckas, lär man sig nya saker som visas sig vara behövliga för nästa projekt! För nästa försök!
Man måste lära sig att öppet och utan hämningar tala om sina missar…

…det som verkligen gjort mig förvånad är att i USA radar man ner sina misslyckande affärer bakom sina visitkort!
YEP!
Bakom visitkorten, som jag ska beställa nästa gång, ska det stå att KEBABKONCEPTET HAR JAG IMPORTERAT TILL SVERIGE.
Året var 1977, tror jag, men sålde det sedan till turkar… för peanuts!

(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)

Karriäristens växtverk!

Igår firade vi julaftonen hemma hos mig!
En dag för sent, kan man tycka i Sverige, men man ska inte underskatta att familjnormen inte alltid är mamma – pappa- barn! Något som marknaden bör anpassa sig mer till…

Mina söner, Jimmy och Denny, samt Dennys flickvän, Ellen - Jimmys flickvän, Katarina, var i Umeå hos sin familj, delade julklapparna efter julmiddagen bestående av kalkon osv…nej, ingen julskinka i år och vi överlever utan den!

Jimmys rim på sin present till mig löd ungefär såhär: vänd bort blicken från din skärm en stund, låt denna bok föra dig till nya insikter i en värld som du redan känner! (Orhan Pamuks bok, Istanbul - greker och turkar är på något fascinerande sätt lika kära i varandra som fiender)

Dessutom fick jag en bok av Denny, mer åt businessandan, om hur jag ska övertyga andra om att min idé - affärsidé - är bra och hur jag ska få dem att tro på den!

Faktum är att jag sedan jag själv började skriva har lite svårt att läsa andra böcker!

Jag vet inte varför! Så dessa julklappar var en ren "bestraffning" för mig och jag känner att jag måste hålla mig borta från laptop och från skrivandet!

Ja, mina barn vet hur det är att se sin mor ”fastklistrad” framför PC, som senare blev laptop.
Till skillnad från andra barn var de nästan vuxna när deras mor började sin karriär, runt år 2000.

Och till skillnad från andra föräldrars barn lämnades de inte på dagis i fem - sex timmar men, på något sätt, betalade de också för förälderns karriär! Ty plågande smärta, som oundviktligt medföljde deras mor under sin karriärsbana, kändes även av de.

Mina barn, till skillnad från andra barn, var vuxna nog att känna vad en karriärist går igenom, och vuxna nog att se en karriärists väg ända från början!

De var vuxna nog att se verkligheten om en karriärist som dessutom började sin bana vid livets slutskede vilket innebär att hon måste vara två eller tre gånger snabbare för att hinna ikapp…

Men nu ska jag lyda och hålla mig borta från laptop… ska läsa istället!


(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)

Min första julklapp!

Mars 1975 kom jag till en kall och mörk Sverige och jag minns inte om det var julafton samma år, eller året därpå, jag hamnade i ett svenskt hem.

Hemma i byn, i norra Grekland, hade jag ingen aning om vad jul innebar, förutom kyrkmässan som vi slaviskt deltog!
Och lite kött på bordet på juldagen! Inget på julafton!

Jo, och några bitar glitterpapper, sånt man rullar karamellerna med, som vi sparade under långt tid innan jul, för att vi skulle pynta julgranen med.
Alltså, när jag säger julgran menar jag ett par kvistar av tallträd som vi själva tog hem, vanligtvis från skolans gård.

Ingeborg var mamman till Stellan och Stellan var förlovad med min syster, Rika, som då levde här!
Och hemma hos Ingeborg hamnade jag den julafton!

Den riktigt klädda julgranen har inte imponerat mig lika mycket som julklapparna! Och julbordet!
WOW! Vilka maträtter! Ett kungligt dukat bord väntade på oss, cirka 15 personer!

Men Gud, så många julklappar!
Svenska kunde jag ju inte så bra då och medan jag tittade på hur sällskapet läste verserna för att dela julklapparna, vips… hörde jag mitt namn!
En julklapp till mig? Wow!
Min första julklapp!
Eller, rättare sagt, min första present! Inslaget så vackert och festligt!

En avlång blåfärgad askkopp av glas fick jag - jag rökte då! Och en naken kropp var formad på botten av askkoppen, minns jag!

Kan det ha varit en kvinnlig eller en manlig kropp ;-)

Efter den dagen firade jag julafton enligt Ingeborgs ritualer.
Allt jag såg denna kväll, julbord, julskinka, julgran, julklappar osv., lärde jag mig själv göra alla de kommande julafton!

Speciellt när min familj var enligt normen: mamma – pappa- barn!
Nu, när familjnormen är ändrad, ändrades också ritualerna…


(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)

Inspirationen styr!

Efter många års matlagning för familjen fick jag så småningom idétorka!
Kom, helt enkelt, inte på vad jag skulle laga för mat för familjen!

Måhända att min dåvarande livskamrat älskade gourmé mat från olika kulturer och min hjärna blev utfattig på mat idéer, hon var dock stenrik på andra idéer… därför kom jag på något klurigt!

På söndagskvällarna samlade jag familjen, som bestod av mannen och våra söner, Jimmy & Denny, och tillsammans satt upp en meny för hela den kommande veckan!

Not bad, eller hur?

För det är inte själva matlagningen som är jobbig utan det där: vad ska jag laga idag då?
Det är just det som gör att kvinnor, eller den som har ansvaret för matlagning hemma, hatar matlagning! Ok, vi säger ogillar matlagning så att det låter mjukare!

Varför jag säger det nu?
Ju för ibland, när jag ska skriva, känner jag likadant, för det är inte själva skrivandet som är jobbigt utan valet av ämne!
Men nu vill jag inte samla några, varje söndag, för att besluta vilka ämne jag ska skriva om. Sånt gör man varje morgon i stora tidningsredaktioner…

Jag skriver bara när jag har lust, för det inspiration som styr - matlagning, däremot, måste man göra varje dag!

Och eftersom det nu redan blev ett inlägg så avslutar jag mina funderingar och slutsatser här för att gå och handla råvaror för juldagen då jag ska laga middagen åt mina barn!

Och vet man vad det blir för middag då är det bara handla varorna och gå därifrån! Enkelt och snabbt!


See yea…

(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)

Förkorta avståndet eller lönen!

Igår läste jag i grekiska tidningen (www.kathimerini.gr) om att man har slagit rekord i arvoden i USA!
Goldman Sachs VD, Lioyd C. Blanfein, får hela 53,4 miljoner dollar på ett enda år!

Wow! Not bad, vad?
Historiskt rekord var det, dessutom!

Är det denna snubbe som Michael Treschow önskar sig jämföras med och tjatar om ännu högre styrelsearvoden? Klart det är!

Samtidigt läser jag i DN om att det blir svårare att över huvudtaget få A-kassaersättning och att arbetslösa blir tvingade att gå till ett jobb som de, med enkla ord, hatar! Och därmed blir de utan ersättning.
Och vart hamnar de?

Alltså någonting har gått riktigt snett här i samhället oavsett om det var sossarna eller ”moddarna” som har orsakat det! Knappast de sistnämnda!

Det alldeles för långa avståndet mellan typer, som Treschow, och typer som min granne, Gunilla, måste förkortas! Ja, det måste bli förnuftigare! Mänskligare långt!
Jag säger inte att det ska suddas bort, för det vore ju långsökt!
Men att korta detta avstånd kan inte vara så förbaskat omöjligt att genomföra!

Det finns otaliga avlönade personer vars skallar bör tänka för att finna sådana lösningar! Förkorta deras löner, först, om de inte finner denna lösning!

Amen!


(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)

Martin är min bonde!!!

Rör inte min bonde, Maggan… han är faktiskt min, för jag var den första som besökte honom!

Ömsom som journalist, ömsom som bonde, som jag själv är, ömsom som kvinna, för att inte glömma kvinnligheten… så besökte jag honom!
YAP! Långt innan tv-teamet började visa hans stilliga look!

Redan när tv4 presenterade de åtta bönderna tog jag kontakt med honom!

- Jo, jag tänker skriva ett reportage om svenska och grekiska bönder, om EU osv., och vill så gärna komma till dig…, sade jag.
Som om att det inte fanns bönder, att besöka, som bor närmare än Skåne – Österled, där Per Martin bor!
Men tilltalad blev jag av honom och välkommen dit var jag också så jag tog tåget dit, till Tomelilla…

Min predika ”det är inte endast målet som är intressant utan även vägen dit” gällde här också så jag njöt av hela långa resan bland gröna skogar och dalar. Alldeles för gröna!

Korrespondensen mellan oss, per mail, gick ju an men väl framme kan ni tänka er hur kommunikationen mellan en grekisk invandrare och en riktig skåning kan bli!

Stora delar av diskussionen föll bort… men deras gästvänlighet gillade jag och dotterns säng fick jag låna över en natt!
Med dottern i huset, även sonen ;-) ifall ni undrar!

Mycket påminde mig om bondevärlden i norra Grekland, där jag är född, men mycket var ändå annorlunda!

Sockerbeta tex., såg jag för första gången…vi odlar tobak!

Frågan är om Maggan kommer nu att vinna Per Martins hjärta!
Någonting säger mig att hon inte gör det… men fråga mig inte varför!

(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)

Kom hem till mig!

-Sorry att jag inte har en bättre bild tillsammans med Percy Barnevik ;-)


Det kunde inte ha varit mer olägligt för Mickel Treschow att uttala sig som han gjorde!
Hade han sagt det i september eller i somras skulle det passera obemärkt eftersom det är många-många fler som påstår att styrelsearvoden bör höjas!

Men att uttala sig så exakt när Nobelfredspristagaren Muhammad Yunus ”filantropiska” koncept, mot fattiga kvinnor, var som populärast var som att kombinera bearnaisesås och surströmming!

Fast jag tycker inte felet ligger i hans uttalande! Eller i honom själv!
Jag tycker att felet ligger i att han umgås ENDAST med likasinnade människor!
Vars värld består ENDAST av de som cirkulerar mellan stora börsbolags styrelser!
Och vars snack går, bland annat, kring motsvarande personer utomlands!

Det är en självklarhet att dessa karlar saknar vanlig-människa-var-dags-känslan!

Så jag har ett förslag till Mickael Treschow, till Percy Barnevik och till Jan Carlzon - de jag redan har lite kontakt med!

Percy, Mickael och Jan, jag vill gärna bjuda er hem till mig!
Jag lagar gärna en grekisk lunch!
Jag visar er gärna hur jag lever!
Jag berättar gärna om hur många fler lever!
Jag förklarar gärna hur vi, ibland under existens minimum, har det!

Kom hem till mig!
Jag vill gärna umgås med er!
Vill ni umgås med mig?
Och känna er jordnära?

Låt mig vara en brolänk och guida er till ”verkliga” svenska världen!
Jag menar det!

(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)

Rätt åt henne!

Varken hon, eller någon annan, ska tro att bara för att en stark organisation ligger bakom ska de frias! Och att svartskallar ska fällas!
Jag är glad för domen mot henne, alltså mot SSU ordförande, Anna Sjödin, som betedde sig som crazy horse på crazy horse krogen!

Ja, rätt att hon fälldes! Ibland dömer de rätt, ja!

Och rätt att hon får sparken från SSU, så klart!

Hon ska vara förebild och föregå med gott exempel och ha kontroll över sitt drickande.

Har hon inte det så får hon stanna hemma! Eller dricka hos sina kompisar!

Inte komma med ursäkter som ”sådana som du förstör för andra invandrare”, som hon anklagade portvakterna på crazy horse med.
Vad sägs som ”sådana som du förstör för andra ungdomar som ser fram emot att komma in i politiken”, fröken där?

Jag har i många år jobbat som servitris, när jag var ung och vacker ;-)
Otaliga gånger har jag sett hur idiotiskt fulla människor betedde sig!
Så fruktansvärt idiotiskt att jag många gånger planerat, i tysthet och för mig själv, att när jag blir stor ska jag förbjuda sprit... ja, vad jag nu menade med det!
Stor var jag ju redan! 22-23 år gammal var jag då!

Om ni hade sett det jag har sett så skulle ni hålla med mig om att sprit bör försvinna!

Det bör förbjudas helt och hållet!

Som i muslimska länder!

-I bilden har vi bara vinprovning ;-)

(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)

Grumligt vatten Yunus!

Människan, Muhammad Yunus, har rest ända till kyliga och moderna Skandinavien för fredspriset!
Nobel-freds-pris heter det!
Inte Nobel-osämja-pris, för osämja är exakt vad han orsakade i väsvärldens marknadsliberalism! Ja, i alla fall, här, i Sverige!

Om han nu visste vilken kalabalik som skulle urartas, inom svenskt näringsliv, med sina välmenande insatser i de fattiga länderna, skulle han aldrig någonsin velat komma hit till våra konventionella marknadsekonomier, som det heter på fackspråket!

Han skulle aldrig velat sätta sin fot här i Sverige för att sätta igång bråket mellan Mickael Treschow (ordförande i Svenskt Näringsliv), Bo Ekman (författare & företagare), Olof Ljunggren (fd vd i Svenska Dagbladet och i Svenska Arbetsgivarföreningen)mm, om löner, arvoden, styrelsearvoden, vinstdrivande business etc.

Yunus med sina filantropiska insatser och med sin tes att alla låntagare är ägare till långivande banken står i motsats till Treschows tes att svenska bolags styrelsearvoden måste höjas och anpassas till USA:s bolagsstyrelsearvoden.
Något som retar som in i…, främst de som tidigare har suttit i styrelser men inte länge!

Muhammad Yunus Grameen Bank har lyckats göra vattnet grumligt för västvärldens banker, men Jan Carlsson, före detta VD för SAS och numer riskkapitalist i olika bolag, har klokt uttalat sig och sade något som jag alltid tidigare framhävt:
Att linkande verksamheter, att låna ut med minimal ränta, kunde vi också starta här, i Sverige, med kunder främst invandrarkvinnor som vill starta egna bolag!

YEP! Tack Jan!
Kvinnor bör komma in i markanden! Och även om kvoteringen ogillats av många har kvinnas kvalifikationer ändå uppmärksammats!
Inte i västvärlden, tyvärr, utan där kvinna anses mest underlägsen!
I Bangladesh!

Jag prisar Yunus inte endast för sitt bankkoncept utan mest för att han såg kvinnas multikvalifikationer och styrkan!

Amen ;-)

(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)

Lucias 1000 juleljus...

Just as every year…så firade vi aftonen i år med!
Luciaaftonen …
Mingel, glögg, lussekatter, pepparkakor och hela köret, just as every year…

En ganska stillig man var med i UD:s pressrum, där tillställningen höll till, men som inte var med föregående år.
När vi bytte visitkort såg jag att på hans stod det Hans Lundberg ”Professor” !
”Ah, strunt i titlar, jag skulle föredra att vi, vid första träff, frågar efter något annat än befattningar och sånt…”, förklarade han lite mattat!

Nästa visitkort jag bytte med var med en dam vars befattning heter ”Informationsansvarig”!
Nej, Bitte Olsson, som hon heter, har jag inte pratat om befattningar med… utan om ”Visit Sweden”, som hon representerar.
När det gäller ”visit” och turism, så känner jag mig som en bollblank när jag ena dagen vill att man ska visit Greece och andra dagen Sweden…

Den tredje jag bytte visitkort med har som befattning ”Hovmarskalk”

Vilken vinkel eller avstånd man än ser denna dam ifrån vet man exakt vem det är.

Hon är ett vackert och stilligt varumärke för Hans Majesteter…


Men jag har svårt att jämföra henne med någon i mitt land, för Kungligheter har vi inte i Grekland - de har vi blivit av med för länge sedan - och inte kan jag föreställa mig hur kungligheterna lever för att enklare förstå hennes arbete!

Ska fråga Elisabeth Tarras-Wahlberg nästa gång vi ses!

Samtidigt stapplas visitkorten hemma för att bli en högre och högre och ännu högre hög…klart man ska sortera och katalogisera dem men frågan är när det ska göras? snarare av vem?

(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)

Foto: Alex-Zsolt Hegedus

Ellen om Pinochet!

Jag hade inte i tankarna att skriva om Pinochet men Ellen Törnberg, min sons flickvän, hade det! Så, hon fick göra det!

(I bilden: Chiles mest populära sångare och poeter- Victor Jara- också mördad)

Ingen rättvisa för De tokiga Mödrarna.

Chile är ett kluvet land idag.
Medan stora massor tog till gatan för att fira ex-diktatorn Agusto Pinochets död sörjde man den gamle generalensbortgång i andra delar av städerna.

Men Chile har varit ett kluvet land på gund av samme gamle man länge.
Av våra chilenska vänner i Sverige har vi hört berättelserna om flykt undan tortyr och mord. Om släktingar som "försvunnit" och om vanliga familjer som drivits in i fattigdom och blivit utblottade.

Pinochets fanclub torde då inte vara speciellt full, men bland de chilenare som tjänade på Pinochets reformer är han fortfarande en landsfader och hans bortgång en stor sorg.

Augusto Pinochet tillsattes som överbefälhavare i Chile av Salvador Allendes demokratiskt valda vänsterregering år 1973.
Men han var ingen trogen följeslagare till den man som gett honom chansen.

Bara dagar efter sitt utnämnande tog Pinochet och hans militärjunta över makten i en blodigstatskupp och president Salvador Allende mördades.
Pinochet upprättade en stenhård politisk diktatur med en nyliberal ekonomisk politik som utformades med hjälp av unga amerikanska ekonomer som fick sin chans att "exprimentera" med marknadspolitiska teorier på Chiles ekonomi och dess befolkning.

Många marknadsliberaler kallar Pinochets politik "Det Chilenska Miraklet" pg.a. att exporten fick ett uppsving.
Men många ekonomer menar att ett uppsving som skulle kommit stadigare och till ett lägre pris utan Pinochets inblandning.
För konsekvenserna av de taffligt utförda reformerna var förödande.

Den chilenska medelklassen blev fattig och de redan fattiga ännu fattigare.
Vinnarna var affärsmännen som än idag njuter frukterna från åren under Pinochet.
Vi måste kanske omdefiniera "mirakel"?

Under Pinochets styre skedde omfattande och blodiga utrensningar av politiska motståndare. Mörkertalet är stort, än idag vet man inte hur många som mördades.
Tusentals är klart, och ännu fler "försvann".

Ni har kanske hört om "Las Mujeres Locas"- De tokiga mödrarna?
En grupp mammor som kämpat för att Pinochet ska åtalas för mord på deras söner och döttrar som försvunnit och vars kroppar aldrig återfunnits.

Dom har rest världen runt, och med sina klagorop, sin önskan om avslut och sin sorg påmint oss om vad som hänt deras land och deras barn. "
Snälla Pinochet, berätta för oss var våra barn finns så vi kan begrava dom!"
Från Pinochets palats har man mötts med tystnad.

De sista åren av sitt liv var Pinochet indragen i en rad rättsprocesser för brott mot de mänskliga rättigheterna, rättegångar han alltid lyckades bli "allvarligt sjuk" precis innan men lika mirakulöst tillfrisknade ifrån så fort hoten om rättegång avlägsnades.

Diktatorns offer finns över hela världen, tvingade att fly sitt eget land, lämna sina egna familjer, för att bli främlingar någon annanstans.

Pinochets död innebär ingen rättvisa för dem eller för De tokiga mödrarna; mannen som mördade deras barn har ju fortfarande inte dömts. Inte heller bett om ursäkt eller gett dem de svar de fortsatt leva för att få.

Den mannen levde sina sista år i bekvämligheten av sitt eget hem.
Men nu harAugusto Pinochet någon att svara för som troligtvis är till och med mer skrämmande än mammor i outsäglig sorg över sina barn.

Lycka till Pinochet.

Min 89-personers familj!

Jag ringde idag till Grekland för att gratulera min systers dotter för sin nyfödde, Giannis och samtidigt uppdaterade jag en historisk lista!

Idén till den listan föddes förra jul, i Tyskland, då jag med mina söner besökte några av mina syskon där…!

Visst låter det märkligt? Vaddå, liksom, några av mina syskon? Sådana brukar man ju ha ett eller två utav! Högst tre… just det är huvudutgångspunkten både till listan och till dagens inlägg.

Väl där nere, i Tyskland, försökte vi räkna ihop alla familjmedlemmar men fick aldrig samma slutsumma! Så, blev jag ombedd att sammanfatta en lista som jag emellanåt uppdaterar, liksom idag!

Här är en familj som har sina rötter i norra Grekland strax under gränsen mot Jugoslavien och Bulgarien:

Familjen +Iordanis & +Polixeni MELETLIDIS
Från byn Kalohori i Norra Grekland
Summa (de levande) 89 personer
(+ innebär död)


Rött: Syskon
Blått: Syskons respektive
Grönt: Syskonbarn
(Dessutom syskonbarns respektive samt deras barn)

1- Kiriaki – Takis (12 personer)
Fifi – Vasilis (Natasa & Dimitris)
Roula – Giannis
Christos – Xrisanthi (Dimitris & Fotini-Kiriaki)

2- Polihronis - + Eleni (7 personer)
Giannis – Soula (Polihronis & Thomas)
Iordanis (Nikos)

3- Giorgos - Pinelopi (6 personer)
Kostas – Katerina (Georgia)
Eleni

4- Nikos – Despina (13 personer)
Efthimis- Giorgia (Nikos & Alexia)
Polixeni – Nikos (Nikos & Maria)
Barbara- Giorgos (Ioanna)

5- Giannis – Maria (10 personer)
Anastasios – Liouta (Giannis & Kostas)
Polixeni – Giannis (Vaso & Kostantina)

6- Thanassis – Rita (9 personer)
Kostas - Maria
+ Iordanis – Tasoula (Margarita & Thanassis)
Lazaros - Natasa

7- Christos – Theodora (5 personer)
Efi
Iordanis
Stathis

8- Anastasia (8 personer)
Stathis – Martha (Xristos & Anastasia)
Giorgos – Olga (Dimitra)

9- + Vasilis

10- Despina – Dimitris (10 personer)
Litsa (Popi & Dimitra)
Zoi – Kostas (Giannis)
Polixeni - Theodoros

11- Siméla (3 personer)
Jimmy
Denny

12- Frideriki – Giorgos (2 personer)

13- Maria – Kiriakos (4 personer)
Anestis
Polixeni


Αv Siméla Meletlidou (nummer 11)
Januari 2006

Jag & turken Pamuk

Mina vänner, Colette och Elias, överraskades när de såg mig vid i Svenska Akademien, igår.
De undrade varför jag, en grekinna, var med och lyssnat på Orhan Pamuks föreläsning, som dessvärre var på turkiska och därmed obegripligt för mig!
Och för alla andra, för den delen, om man inte var turk, så att säga.

”Jaså, är du också här” frågade Elias när vi, efter Pamuks föreläsning, sprang på varandra och samtidigt skulle ta våra kappor från garderoben.

”Självklart” svarade jag helt övertygad om att jag ger det bästa svaret….utan att jag riktigt reflekterade över deras överraskning...

En av mina grekiska läsare som bor i USA kommenterar ständigt mina texter, främst de som handlar om Turkiet och turkar, och ett hätskt hat mot turkarna genomsyrar hennes kommentarer.

Jag frågade om det är islam hon hatar hos turkarna, eftersom religion lyckas ganska bra på att fanatisera sina anhängare, men nej, islam hade hon inget emot!

Och jag vill gärna skriva här något som jag läste i Greklands mest besökta blogg, http://doncat.blogspot.com,/ som tillhör författaren Nikos Dimou:
”Jag kanske kan hata en person eller ett par människor som gjort mig ila…men hur kan jag hata något så abstrakt som ett helt land eller en hel nation?”

Något att fundera över…

Och i Orhan Pamuks oskuldsfulla ögon kunde jag inte finna en enda anledning att hata honom…hur grekinna jag än är!

Foto av kollegan: Tandogan Uysal

(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)

Rädd för pengar?

Så många nya nyheter... hysterin om Nobel... om Orhan Pamuk... om rymdresan... om Christer Fuglesang... och här sitter jag framför min laptop helt förlamad.

Idétorka heter det nog!

Texten för min grekiska blogg, som handlar om svenskarnas häpnande reaktion över hur Orhan Pamuk inte arbetat tills han blev 36 år gammal och om hur hans far försörjt honom, skrev jag på en halv timme.
Och sett till att grekerna får en funderare över hur de själva bor hos föräldrar och får även fickpengarna från dem…

Men jag inspireras inte av något för min svenska blogg.
Vad ska jag skriva om?

Min före detta psykoterapeuts mening snurrar i mitt huvud…
Jag såg honom på tåget häromkvällen och i all hastighet frågade han om jag fortfarande är ”rädd för pengarna”…

För fem - sex år sedan, då jag besökt honom kontinuerligt, visste vi att jag var usel på att ta betalt!
Så, han undrade om jag fortfarande är det! Och om jag hellre är ute efter äran!

Men jag kan ändå inte få till hans fråga till ett inlägg för min blogg!

Nej, ingen inspiration idag!

Tar och går ut istället… ska lyssna på Pamuk, ska även besöka kulturhuset där en utställning för rymden och rymdresa finns…

Återkommer, förhoppningsvis full med idéer och inspiration!

See yea…;-)

(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)

Bildt – Fuglesang

Vaddå Carl Bildt! Vaddå utrikesminister! Vaddå Sveriges representanter!
Christer Fuglesang slår Sveriges alla utrikesministrar och representanter, och därmed även kungen, för att han inte åker till grannen Bryssel, eller Kosovo eller Washington…!

Han åker till ett nytt land! Till ett land vi just nu håller på att upptäcka!
Ett land vi så småningom ska flytta till! Eller?
Njaa, inte riktigt vi men våra ättlingar!

Så, det kallar jag utrikes- och representationsjobb, för han öppnar vägarna för oss andra….

För några år sedan, när jag var Securitas väktare (se bilden), var jag en morgon på väg till mitt uppdrag, nära Värtahamnen!
I metro läste jag en text som från början fick mig att skratta…
Men senare fick jag impulsen att strunta i jobbet och gå dit. Till den adressen där, enligt texten i metro, såldes tomtmark på månen!

Vad? Visst var det skrattretande? Tomtmark på månen?
”Vem är idioten som hittar på en sådan, lika idiotisk, affärsidé och vill lura oss andra”, var min första reaktion…


Idag har jag flera gånger ångrat att jag inte sett till att gå och köpa mig några hektar!
Ansvarsfull, som jag alltid är, måste jag till uppdraget… till Securitas väktarjobbet!

Senare, dagen efter, var både månen och tomtmarken bortglömda…

Men jag vill inte komma till den situationen där jag bittert ska säger: När tomtmarken, däruppe, var nästan ”grattis” (50 kronor per hektar kostade det faktiskt…), köpte jag inget… nu med de skyhöga priserna, vem har råd till sånt???

Tänk hur tacksamma mina barnbarn skulle vara om de fick fem - tio hektar var från sin farmor?

Och 500 – 1000 kronor kunde jag alltid skaka fram trots Securitas futtiga löner för min halvtidstjänst…!

Amen!

(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)

Gates - Barnevik!

Bill Gates… Melinda Gates… Percy Barnevik…mm… alla vill ge pengar och alla vill hjälpa till!
Ser ni också en gemensam nämnare här?

För jag ser att just dessa tre kom till insikt om att pengar inte längre utgör det primära intresset…
Jag ser att de befinner sig i ett fas i livet där pengar inte längre ger den lycka man tidigare fick eller, åtminstone, trodde man fick…

Att förhoppningsvis kommer tillfredställelsen och glädjen genom att hjälpa andra att hjälpa sig själva…

För, det är lycka att få respons för sitt skapande som dessutom gör andra glada och lyckliga.
Lyckan har ju också sina spelregler!
Gör jag dig lycklig, med din lycka, blir jag också lycklig!

Så, jag kan inte påstå, som många andra, att de på något sätt vill lura oss genom att vilja visa sin mjuka och humana sida!

Jag tror faktiskt att de har en sådan sida också.
Men att de inte kunnat visa den till oss, dödliga!

After all de är också av kött och blod!
Exakt som du och jag!

(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)

Tillverkningsnissar!

Har ni läst metro idag?
Det om hemelektronik som drar mycket mer el än vad vi tror och om platt-tv som kan kosta 1800 kronor mer, än en vanlig tv, per år?

Jodå, jag visste att denna sanning skulle komma fram! Jag visste om detta därför köper jag endast det absolut viktigaste!
Och platt tv kan vänta ännu mer!

Jag vet att jag låter sjuk men mina misstankar går till förhållandena mellan hem-elektronik-tillverknings-nissarna och el-produktions-nissarna!
Hur de vill att elektronik ska kosta, oss slutkonsumenter, har nog inte någon av oss någon aning om!

Detta är något mellan dessa aktörer!

Vi bara betalar och skyller på Fortum, om det nu är endast dem man ska skylla på!


(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)

Chavez & Reinfeldt

Jag är lite orolig för Hugo Chavez sätt att övertyga sina kunder… sorry, sina väljare, menar jag, för att ännu en gång vinna valet i Venezuela!

Han må vara god för de fattiga och en godfather för de barfota i sitt land men hans alldeles för färgstärka röst och färgstark karisma kan också upplevas som fanatismbringare.

Hans skrikande sätt att tala på talarstolen påminner mig om sånt som lär sina anhängare att ”dö för sin ideologi” och att ”dö för sitt parti”!
Och sånt oroar mig vare sig det gäller inom politik eller religion eller idrott… osv.

Men jag kan inte heller påstå att svenska ledares som tex. Fredrik Reinfeldts färglösa röst och tama karisma är övertygande för sina klienter… kunder…. väljare…anhängare… vad man nu kan kalla dem!

Kan man inte ha något däremellan?
Kan man, tex. träna ledarna och ta lite av Chavez stil och lite av Reinfeldt dito och skapa en lagom övertygande ledarskap?

Det vore i så fall mycket mer övertygande men också trovärdigt för mig...

(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)

Ut och dansa!

Jag ska ut ikväll!!!
So what! Eller hur?

Är det första gången du ska ut, undrar ni såklart?
Jo, för mig är det nästan första gången!

Förr i tiden, innan mitt livs stora vänding skedde, den som brukar kallas för ”metamorfos” var jag ute varje helg!
Företrädesvis på grekiska ställen där man alltid stötte på någon bekant…

Varför jag var ute då? Ingen aning!
Antagligen för att jag då trodde att det var nöje.
Att nöje var att vara ute och äta och dricka och dansa och umgås i rökiga miljöer….
När jag slutligen kom hem hade jag lust att först stoppa ”hela mig” i en tvättmaskin för att få bort all lukt innan jag skulle lägga mig!
För att inte tala om öronen som surade under några dagar från ljudet av bouzouki instrument…

På somrarna i Grekland var jag ute varenda kväll.
När stället jag var på skulle stänga för dagen tog jag ägarna därifrån och drog vidare till nästa stället och därifrån till det tredje…
När alla ställen, i Thessaloniki, stängdes för kvällen, alltså, vid fyra fem på morgonen först då kom jag hem!

Detta var nöjet för mig! Men det livet ligger nu bakom sedan cirka tio år och idag definierar jag ordet nöje på ett helt annat sätt.
Att exempelvis skriva en text, att skapa, att kreera, att utveckla idéer och koncept… är för mig nöje!

Men så har jag besök från Grekland. Gamla vänner som levde i Sverige förut men som nu lever i Grekland är hos mig på besök!
För dem är nöje fortfarande att gå ut och äta och dricka och dansa och ….som tur är finns det inga rökiga miljöer längre!
Och så vill de gå ut med mig i gänget….

Därför säger jag att jag ska ut i kväll!

Och om jag inte skriver nytt inlägg imorgon då vet ni att mina öron surrar och irriterar mig eller så har jag migränattacker…

Men dansa ikväll ska jag säkert göra… ;-)

(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)

Pusta ut…

… nu är han fast!

Inget ila händer oss nu!

Juha Valjakkala är gripen!

Han som rymt från fängelset där han satt i 18 hela år…för trippel mord!

Människan skulle ju snart gå fri, kunde han inte vänta på sin lagliga frihet, undrar vi!
Nej! Det kunde han antagligen inte och rymde istället!

Och inte nog med det han åkte bara hem till sin flickvän.

Till sitt hem, alltså!
Från Fredrikshamn till Helsingfors, bara några kilometer ifrån fängelset!

Detta kallar inte jag för rymning!
Detta gjorde han bara för att skapa en anledning att fortsätta sitta inne!

Om man nu ska vara riktigt förnuftig vad ska han ute att göra när han har varit inne i så många år?

Om vi var arbetsgivare skulle vi anställa en trippelmördare och 18årsfånge?
Om vi var butiksägare skulle vi önska honom som kund?
Skulle vi önska honom som granne, som medresenär, som medmatgäst…?
Nej! Självklart inte!

Och det vet han!

Innerst inne vet han vad som väntar därute!
Därför väntade han inte på det som vi kallar frihet.
Faktum är att frihet för honom är själva fängelset och fängelse för honom är livet härute!
Det är i fängelse han har lärt sig att leva, det är där han får förståelse… bekräftelse…medmänsklighet… tillhörighet... samhörighet...

Men vad vet vi om sånt?

(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)