Mina vänner, Colette och Elias, överraskades när de såg mig vid i Svenska Akademien, igår.
De undrade varför jag, en grekinna, var med och lyssnat på Orhan Pamuks föreläsning, som dessvärre var på turkiska och därmed obegripligt för mig!
Och för alla andra, för den delen, om man inte var turk, så att säga.
”Jaså, är du också här” frågade Elias när vi, efter Pamuks föreläsning, sprang på varandra och samtidigt skulle ta våra kappor från garderoben.
”Självklart” svarade jag helt övertygad om att jag ger det bästa svaret….utan att jag riktigt reflekterade över deras överraskning...
En av mina grekiska läsare som bor i USA kommenterar ständigt mina texter, främst de som handlar om Turkiet och turkar, och ett hätskt hat mot turkarna genomsyrar hennes kommentarer.
Jag frågade om det är islam hon hatar hos turkarna, eftersom religion lyckas ganska bra på att fanatisera sina anhängare, men nej, islam hade hon inget emot!
Och jag vill gärna skriva här något som jag läste i Greklands mest besökta blogg, http://doncat.blogspot.com,/ som tillhör författaren Nikos Dimou:
”Jag kanske kan hata en person eller ett par människor som gjort mig ila…men hur kan jag hata något så abstrakt som ett helt land eller en hel nation?”
Något att fundera över…
Och i Orhan Pamuks oskuldsfulla ögon kunde jag inte finna en enda anledning att hata honom…hur grekinna jag än är!
Foto av kollegan: Tandogan Uysal
(Glöm inte att klicka på RSS-symbolen för att prenumerera på min blogg)
