För en månad sedan gick jag till en post i centrala Stockholm för att skicka ett rekommenderat brev.
Kassörskan som under en stund granskade både avsändarens och mottagarens namn lyfte till slut sitt huvud och frågade: Ελληνίδα είσαι = är du grekinna?
Jag blir faktiskt glad när jag möter en grek, här i Sverige, men då hann jag inte bli det för damen, i kassan, som också var grekiska, verkade vara bekymrad över namnet som var detsamma både som avsändare och som mottagare! Alltså, mitt namn!
”Vem skickar du brevet till, egentligen”, frågade hon helt förvirrad!
”Till mig själv”, svarade jag… detta hände, alltså, för en månad sedan!
Igår kom min kusin med sin dotter hem till mig och bland annat pratade vi om mitt projekt.
Det med en serie av TV-program som just nu är under utveckling hos producenter och tv-kanaler! Och som kräver tid för förberedelserna innan inspelningarna kan börja sättas igång!
Men Olga, kusinens dotter, verkade bekymrad över min idéns utsatthet!
”Men, Siméla, är du verkligen inte orolig över att de stjäl din fina idé” frågade hon.
Jodå! Självklart kan de göra det!
Risken att de samarbetar med någon annan och att de presenterar min idé för sin egen, finns alltid!
Risken att de samarbetar med någon annan och att de presenterar min idé för sin egen, finns alltid!
Inför pengar har alla samma religion, sade en klok man en gång!
Men å andra sidan, man kan inte ständigt gå runt och behålla idéerna för sig själv utan att avslöja dem! För då följer de så småningom ner till graven!
Exakt samma dilemma råder gällande affärsidéer! Ska man avslöja de eller inte?
Om ni visste hur många lyssande affärsidéer aldrig blir affärer, på grund av rädslan att de blir stulna!
Så jag föredrar att jag nu tar risker än att jag senare tar mina idéer med mig till graven!
Föresten det rekommenderande brevet, som jag nämnde i början, innehöll just min fina idé ;-)
