Giorgos, min vän på Hauptvägen i Hökarängen, kommer att bli glad idag.
Jag tänker besöka honom och berätta det jag nyss hörde på nyheterna - att han som småföretagare/enmansföretagare slipper kollektivavtalet!
Nyligen när jag var där var ämnet det enda han anklagade ”de där”, som han brukar kalla tjänstemännen, för…
Tidigare var vin och spriträttigheterna, som han sökte för sin lilla restaurang, Thessaloniki, han anklagade myndigheterna för.
Han ringde tusentals gånger för att äntligen få tillståndet för servering av öl och vin trots att han har varit i restaurangbranschen i flera år…
Men nu var det kollektivavtalet han skrek om!
-Jag kommer aldrig någonsin att gå med på deras avtal, envisades han med och påminde mig om göteborgskan med salladsbaren som också ratar detta avtal!
Som före detta företagare undrar jag fortfarande hur det kommer sig att politikerna ännu inte har fattat att bolaget Saab och restaurangen Thessaloniki INTE har samma förutsättningar för statens plågande krav! Även om båda kallas för företag/bolag!
Jag kan bara inte fatta varför staten förväntar sig att en ensam kämpe, i det här fallet Giorgos, ska sitta i köksbordet timme efter timme för att försöka klura ut myndigheternas obegripliga papper och brottas med bokföringar, och all onödig smörja, istället för att syssla med sin huvudverksamhet. Med det han brinner för. Med att laga mat och baka pizza åt sina hungriga gäster.
Men jag förstår också att en beslutsfattande tjänsteman, garderad med en trygg lön, aldrig någonsin kan finna sig i en ensamföretagares mardröm att kämpa för att få ihop pengar till att betala sina räkningar.
Nej, dessa beslutsfattare borde vara personer som själva har sysslat med företag för det är endast de som har insyn i näringslivet och vet vad som försiggår där!
Jag tänker besöka honom och berätta det jag nyss hörde på nyheterna - att han som småföretagare/enmansföretagare slipper kollektivavtalet!
Nyligen när jag var där var ämnet det enda han anklagade ”de där”, som han brukar kalla tjänstemännen, för…
Tidigare var vin och spriträttigheterna, som han sökte för sin lilla restaurang, Thessaloniki, han anklagade myndigheterna för.
Han ringde tusentals gånger för att äntligen få tillståndet för servering av öl och vin trots att han har varit i restaurangbranschen i flera år…
Men nu var det kollektivavtalet han skrek om!
-Jag kommer aldrig någonsin att gå med på deras avtal, envisades han med och påminde mig om göteborgskan med salladsbaren som också ratar detta avtal!
Som före detta företagare undrar jag fortfarande hur det kommer sig att politikerna ännu inte har fattat att bolaget Saab och restaurangen Thessaloniki INTE har samma förutsättningar för statens plågande krav! Även om båda kallas för företag/bolag!
Jag kan bara inte fatta varför staten förväntar sig att en ensam kämpe, i det här fallet Giorgos, ska sitta i köksbordet timme efter timme för att försöka klura ut myndigheternas obegripliga papper och brottas med bokföringar, och all onödig smörja, istället för att syssla med sin huvudverksamhet. Med det han brinner för. Med att laga mat och baka pizza åt sina hungriga gäster.
Men jag förstår också att en beslutsfattande tjänsteman, garderad med en trygg lön, aldrig någonsin kan finna sig i en ensamföretagares mardröm att kämpa för att få ihop pengar till att betala sina räkningar.
Nej, dessa beslutsfattare borde vara personer som själva har sysslat med företag för det är endast de som har insyn i näringslivet och vet vad som försiggår där!
