(På bilden: En 25-åring Simela)Är sjukskriven. Långvarigt sjukskriven, dessutom, ser det ut som att jag blir. Snart börjar jag ju med ”gift”terapin så…
Bröstcancer är inte det lättaste att gå igenom och efter den första tidens chock går vi, de drabbade kvinnorna, över till smärta sedan till förargelse vidare till nedstämdhet och så småningom kommer vi fram till acceptans.
Jag vet inte om jag själv är där ännu.
Så nu är jag sjukskriven vilket innebär att jag inte jobbar. Men det innebär absolut inte att jag är sysslolös.
För samtidigt som jag måste vänja mig vid min chock måste jag ordna med min ekonomi. Jag ska först av allt kontakta försäkringskassan, oavsett mitt invecklande förhållande till dem, sedan ska jag ringa ditt och datt…ordna det ena och det andra...
Men framför allt måste jag lära känna min plåga! Min cancer!
Jag kom nämligen fram till att ju bättre jag känner honom desto smidigare vårt samarbete framöver blir…
För han och jag har en hel del att gå igenom tillsammans därför blir det lönlöst att vara irriterad och förbannad på honom.
Risken att han blir lika förbannad på mig är stor och vem vet vad han hittar på då för att visa sin ilska….
Boken ”Ditt liv i dina händer”, skriven av en bröstcancerdrabbad forskare, Jane Plant, läser jag nu. En annan bok, ”Getting Well Again”, fick jag också av min vän från Aten, hitskickad.
Andra böcker främst om kost, ligger här och där hemma och jag som aldrig någonsin tänkt på sjukdomar och ändrad kost fördjupar mig nu och läser oavbrutet.
Jag som var en klassiker av ”sånt händer inte mig”, studerar nu denna nya och okända värld som jag, vare sig jag vill eller ej, måste leva med. Och göra det bästa av vilket gör att jag håller mig sysselsatt 24 timmar per dygn!
Precis som förut…
intressant.se
