Alex, min kollega - utrikes korrespondent för Ungern, bad mig häromdagen att skriva om min barndom och min by Kalohori, som ligger i norra Grekland.
”Jag minns att du berättade för mig en gång och det var så fantastiskt skönt att höra - jag har till och med skapat en bild om byn i min fantasi utan att jag ens behöver vara där” sade han.
Hans önskan rotade min skalle och tidigt på morgonen idag, medan jag snurrade i sängen (sedan cortisonintaget har jag svårt att sova) fick jag inspirationen att skriva om byn.
Och inte nog med det så skapade jag en ny blog, som om jag inte hade nog med de två jag redan har.
I denna blog tänker jag skriva just om byn och önskar mig att andra från samma by kan skicka till mig texter eller bilder så jag kan publicera dem.
Tyvärr blir det på rena grekiska men kommer delvis att översättas till svenska.
I min fantasi tog jag idag en promenad i byn och besökte folk som jag annars aldrig besöker.
Inte för att jag inte vill utan för att jag inte stannar länge när jag besöker byn.
Och det för att min familj äger inget hus kvar där.
Mitt barndomshem, som fram till nyligen fanns kvar, har av myndigheterna krävts att rivas ner innan det självt rasar och skadar förbipasserande…
Dagens promenad skedde i södra delen av byn, en annan dag tar jag en annan promenad och berättar lite om folk så som jag minns dem men också som jag finner dem idag, cirka 35 år senare…
Hur mår de? Hur tänker de? Hur äter de? Hur klarar de sin vardag?
Hur känns det utan sina barn.
”Jag minns att du berättade för mig en gång och det var så fantastiskt skönt att höra - jag har till och med skapat en bild om byn i min fantasi utan att jag ens behöver vara där” sade han.
Hans önskan rotade min skalle och tidigt på morgonen idag, medan jag snurrade i sängen (sedan cortisonintaget har jag svårt att sova) fick jag inspirationen att skriva om byn.
Och inte nog med det så skapade jag en ny blog, som om jag inte hade nog med de två jag redan har.
I denna blog tänker jag skriva just om byn och önskar mig att andra från samma by kan skicka till mig texter eller bilder så jag kan publicera dem.
Tyvärr blir det på rena grekiska men kommer delvis att översättas till svenska.
I min fantasi tog jag idag en promenad i byn och besökte folk som jag annars aldrig besöker.
Inte för att jag inte vill utan för att jag inte stannar länge när jag besöker byn.
Och det för att min familj äger inget hus kvar där.
Mitt barndomshem, som fram till nyligen fanns kvar, har av myndigheterna krävts att rivas ner innan det självt rasar och skadar förbipasserande…
Dagens promenad skedde i södra delen av byn, en annan dag tar jag en annan promenad och berättar lite om folk så som jag minns dem men också som jag finner dem idag, cirka 35 år senare…
Hur mår de? Hur tänker de? Hur äter de? Hur klarar de sin vardag?
Hur känns det utan sina barn.
Är jag som ville ut till stora världen lyckligare än dem som stannat kvar i en liten värld?
Nej inga barn stannar i byn.
Precis som jag har alla ungdomar (såväl från tidigare, från min och från senare tid) flyttat till större städer, större länder, större världar…för ett bättre liv, bättre levnadsstandard, bättre ekonomi, bättre framtid!
Och här är vi idag!
Jag med cirka 35 års västerländskt storstadsliv i bagaget längtar smått tillbaka till ren jord, rena grönsaker, rena frukter, ren kost helst odlad av mig själv, ren miljö…
intressant.se
Precis som jag har alla ungdomar (såväl från tidigare, från min och från senare tid) flyttat till större städer, större länder, större världar…för ett bättre liv, bättre levnadsstandard, bättre ekonomi, bättre framtid!
Och här är vi idag!
Jag med cirka 35 års västerländskt storstadsliv i bagaget längtar smått tillbaka till ren jord, rena grönsaker, rena frukter, ren kost helst odlad av mig själv, ren miljö…
intressant.se
